2 dagar kvar.

Snart sitter jag, vi min familj på planet ner mot Italien. Ska bli underbart skönt att få komma bort från vardagen. Få njuta av att bara umgås med sina nära och kära. Har inte sett min stora syster och hennes familj på evigheter, så det ser jag fram emot. Att ännu en gång få samla en stor del av flocken och skapa minnen som jag sedan ska leva på i några månader.

Har haft några tuffa arbetspass på jobbet. Mycket som häner nu, dock skoj. Får se det som en prövning. En chans att få visa lite vad man går för, få lära sig lite nya saker. Det krävs ju faktiskt lite träning innan man blir bäst!

I morgon är en fullspäckad dag. Massor att fixa och trixa med innan det är dax. Ska hinna växla pengar, handla lite saker att ha med ner, ska hämta presenten. Som ALLA måste påminna mig om att packa ner. Kom just på att jag kanske ska lägga fram våra pass, så vi kommer med planet?! Sen är det raka vägen hem, hämta Evve, bada, stryka skjotor och packa ner resten. Kanske blir det ett besök. Ännu har jag inte hört något, men jag är positiv.

Kvällen har jag spenderat med J & J framför DH, sedan ett avsnitt med Christine. Älskar den serien!
Vi har skrattat som vanligt, lovat att det snart ska bli en uppföljning från våran utekväll den 19/4.
Dräggen har talat.

Ska ny krypa ner under täcket och blunda. Försöka sova, känns som att jag är för ivrig. För mycket tankar och känslor som spritter runt i kroppen på mig.

Har fortfarande inte hälsat på hemma i Annapannas nya crib. Skandal msåte jag säga. Men jag lovar att komma förbi när jag komemr hem från Italien. Jag och Evelin kommer efter jobbet någon dag, kanske på onsdagen?!

Nä, nu kallar sängen på mig. Dax att göra som man blir tillsagd. Om jag hinner uppdaterar jag i morgon kväll hur det gick och om det blev några fjärilar?!


Over and out.




Kan man älska en person för alltid? Kan en person alltid finnas kvar i ens hjärta, trots allt negativt som hänt? Även om man växt i från varandra? Man kanske inte alls vill spendera sitt liv med henne/honom, men det för för ont för att bara klippa alla banden? Hur gör man? Ska man bara glömma och gå vidare? Eller är det okej att ha kvar alla sina minnen?

Fick den frågan förut, har funderat lite på den. Men har inget bra svar.
För om jag utgår från mig själv, så har jag vänner som alltid kommer finnas i mitt hjärta, vänner som jag har massa roliga minnen från, men som inte är med i min vardag längre. Skulle aldrig komma på frågan att radera dom från mitt minne. Men sen slår det mig, att jag har ju klippt alla banden, jag har ju gått vidare. Det är ju därför de bara är minnen. Men de lever kvar i mitt hjärta.