Min första blogg och jag börjar att skriva om kärlek. Kärlek finns över allt, du kan känna det för din familj, ditt jobb, dina barn. Ja till allt. Jag har massor med kärlek. Jag älskar min dotter över allt annat. Min familj, som alltid har funnits där för mig. Mina vänner, (då jag nu mer vet vilka det är).
Känslan av att vara kär är ju helt underbar. När det bubblar i kroppen, bara tanken på personen gör att man blir knäsvag. Iaf var det så när man var ung och kär. Med åren växer man och lär sig att det är så mycket mer än att bara hålla handen och skicka gulliga sms varannan timme ;) Man hittar något som är större, någon som man förhoppningsvis vill dela sitt liv med. Oavsett de där tråkiga gråa dagarna, som man absolut måste ha för att uppskatta de bra dagarna. En person som man verkligen vill vakna brevid på morgonen. Någon som har det där lilla extra. Kanske som kommer med en liten blomma när man haft en taskig dag på jobbet/skolan. Frukost på sängen en höstig söndag morgon när man helst av allt bara vill krypa ner under täcket om somna om. Ja ni förstår alla vart jag vill komma.
När man är i ett förhållande, är man inte det för att man tycker om varandra? För att man vill ta hand om varandra? Eller har jag fattat det helt fel?
Läste en artikel i tidningen i går, (står dagligen i tidningen om de här) iaf, den handlade om en kille som suttit inne för både det ena och de andra. Jag dömer ingen för det, alla kan göra misstag och alla kan självklart förändra sig. Jag sj är inte guds bästa barn, jag har gjort många misstag. MEN jag har och lärt mig där efter. Nu till sak, en av sakerna han gjort är att misshandlat sin flickvän. Varför? Snälla ge mej en bra anledning till varför man måste ta till våld för att lösa något? Jag retar mej bara jag läst rubriken. Men jag fortsätter, ju mer jag läser ju argare blir jag. Han har slagit henne vid flera tillfällen, läst och kontrollerat hennes mobil. Jag får en bild av en hemskt osäker kille, som verkligen inte kan tycka om sig sj. Att slå någon överhuvud taget är helt fel, (hittar inte ens ord för det) men att slå någon man tycker om? Är helt vansinnigt.
Längre ner i artikeln står det även att det inte är första gången, då han även har suttit inne för misshandel på sin förra flickvän.
Det som jag även skänker en extra tanke till är att tjejerna inte är myndiga ens. Det är faan inte ens torra baom öronen?! Har killen satt i rutin att hitta tjejer som han kan försöka göra om? Någon han kan styra över? Varför söker man sig inte till någon i sin egna ålder, som man har samma intresse som? Som man kan dela med sig av sina livserfarenheter, som man har något gemensamt med?
Är det ett sätt att förtränga sin rädsla för att man kanske lyckas hitta en tjej/kille som faktiskt har en egen vilja och en egen personlighet?
Om jag utgår från mig själv, så NEJ ingen ska röra min mobil. Den är privat! Inte ens min kille/sambo/man eller what so ever. Man frågar, sen tar man det efter vad man får för svar. MEN då ska man också komma ihåg, att om man nu får ett godkännande, så ska man kunna ta det man letar efter. Om det nu är så att man har läst ett sms som visade sig vara från Elvis, så ska man kunna ta det, finns ingen som helst anledning att ta till våld för det.
Jag blir så frustrerad, arg och ledsen. Hur ska man nå fram till dessa människor?
Jag är medveten om att det även finns de tjejor som slår sina pojkvänner, men lets face the fact here.. Det är inte i närheten så vanligt som att killarna slår sina tjejer.
Ska inte lägga all min energi på en tidnings artikel, men jag känner att jag var tvungen att få ur mig det här. Då jag även vet att jag inte är den ända som känner så här. Så vad ska man göra? Förslag?
.....................................................Senare...................................................................
Har nu tillbringat några timmar med allas våran favorit Jennie. Tjötat, kollat SATC och ätit gottis så klart. Då min stora lillebror tydligen avböjt inbjudan till våran kväll så blev det bara vi. Lillasyster är i stan och firar Mimmie som by the way fyller år i dag, Grattis kramar!
Kvällen har som alltid när vi ses varit helt fabulouse. Skönt med vänner som man kan sitta med i timmarm utan att egentligen känna någon som helst press på att behöva "hålla låda".
Ska nu tvätta ansiktet, borsta tänderna och sedan svinga mej ner i sängen och krama kudden. Då Jennie var här och underhöll mig i går kväll också, så ör jag lite halvt zombie idag ;)
Morgondagen hoppas jag bjuder på härligt soligt höstväder, så att man kan tillbringa några timmar ute. Visste är det skönt när man kommer in och är rosig på kinderna och har en stickande känsla i fingrar och öron?!
Sov gott och alla ni som inte jagar John Blund ännu, ta det lugn i dimman.
lördag 20 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hola min vän! I morgon kommer jag och lilla Anna och trackar stackars dig! Ser framemot det... Blir det bra vid 18 tiden? Kraaam i massor!
Skicka en kommentar